Måste bara dela med mig av en händelse från igår i min praktik i hemtjänsten. På torsdag så hälsade jag på hos ett par med min handledare, mannen hade nedsatt syn, nedsatt hörsel och problem att förflytta sig efter en stroke. En frisk fru hade han dock vid sin sida. Första intrycket jag fick av mannen när vi var ute på en kort promenad var att han var så genom god. Kvinnan var lite skeptisk den dagen för att jag var man i vården? Fördomar stannar längre på landsbygden :-)
Nog om detta, på fredagen så hade min handledare talat med kvinnan i fråga på telefon där min handledare nämnt att jag troligen skulle studera till diakon. Och att hon och jag skulle komma på eftermiddan. Nu blev det ändringar i schemat så en annan person fick rutten till det här paret. Så när vi kom in till kontoret så ringde damen i fråga och undrade var vi höll hus! Hon hade bakat och tagit fram psalmböckerna :-) Vi hade tid över så vi åkte dit ändå och satt vid köksbordet och sjöng psalmer hellre än bra. Det roliga var att gumman sa att hon inte sett sin man så nöjd och glad på länge. Berodde nog också på att han knappt möter nån man längre att prata strunt med ett tag. Han tog i hand och tackade så hjärtligt flera gånger. Och det var en varm hand! Min handledare skrattade hjärtligt när vi kom ut till bilen :-) Helt otroligt hur mannen och även gumman levde upp, har aldrig varit med om nåt liknande. Vi bestämde att detta måste vi göra om. Att han där uppe med min sångröst fick mig att sitta i ett kök hemma hos ett främmande par och sjunga psalmer. Det är makt ;-)
